Volund - Andetag

Gotlänsk folkmusikal när den är som bäst men gruppen Gunnfjauns Kapell och skivan Volund! TEXT: Blåser det en vind, känn en fläkt av välbehag njut av var minut, varje skimrande stund Längtans starka lust hörs i dina andetag sorg och glädje möts i varenda sekund Ingenting är förgäves om du ger av dig själv av nåd och ömhet i kärleken Någonting dröjer kvar i vindens fart, solens ljus i strandens grus och i tysta natten En dag är du en av dem, som har levat förut i en svunnen tid En dag, kanske länge än, ska du vaggas till ro, själen finna frid Dina gärningar, ditt ord, din tro vandrar vidare i dina barnbarns blod Så som havet bär var våg i sin famn famnar tillvaron evigt människan Blåser det en vind, känn en fläkt av evighet Kommer det en dag då du själv inte finns Vinden bär i sig hela livets hemlighet Allt vad gjort och sagt ryms i det som vi minns Som en vind flyktar timmarna förbi, dag blir år om tiden går eller människan Som en vind, när den sista dagen gryr släcks ett ljus så tänds en stjärna på nattens himmel En dag är du en av dem, som har levat förut i en svunnen tid En dag, kanske länge än, ska du vaggas till ro, själen finna frid Dina gärningar, ditt ord, din tro vandrar vidare i dina barnbarns blod Så som havet bär var våg i sin famn famnar tillvaron evigt människan Liv, liv är kraft, längtan, lust liv är vilja; gå din egen väg varje gång stigen delas är vägvalet ditt ditt är livet, allt händer nu Nu och här i ett andetag stjärnans glans lyser stark och svag luften rörs av en fjärils slag ditt liv vilar i vinden Blåser det en vind, känn en fläkt av evighet kommer det en dag då du själv inte finns Vinden bär i sig hela livets hemlighet allt vad gjort och sagt ryms i det som vi minns Som en vind flyktar timmarna förbi, dag blir år om tiden går eller människan Som en vind när den sista dagen gryr släcks ett ljus så tänds en stjärna på nattens himmel En dag är du en av dem, som har levat förut i en svunnen tid En dag, kanske länge än, ska du vaggas till ro, själen finna frid Dina gärningar, ditt ord, din tro vandrar vidare i dina barnbarns blod Så som havet bär var våg i sin famn famnar tillvaron evigt människan Lite info om volund: Ett drama för kör och folkmusikgrupp. I Ardre socken på sydöstra Gotland stod en gång en mäktig bildsten, huggen kring år 750. Idag står den på Historiska museet i Stockholm och visar sagan om mästersmeden Volund. I isländska Eddan berättas hur Volund lever gott till den dag hans kvinna lämnar honom. I väntan på sin älskade smider Volund gyllene ringar och världens mäktigaste svärd, det svärd som vid världens undergång, Ragnarök, ska skicka eld över världen. Kung Nidads ögon faller på Volunds skatter. Han stjäl dem, fängslar smeden och skär av hans knäsenor. Men Volund tar en gruvlig hämnd. Så smider han sig örnvingar och stiger till väders. Han söker och finner sin kvinna, men gudarna åtrår henne. Striden om henne blir hans sista och den slutar när självaste guden Tor dräper Volund och slungar hans öga upp på nattens himmel. Där blickar han ner på oss som en evigt lysande stjärna. Sagan om Volund berättas i den bok som en höstdag 1996 slog upp sig själv i ett kök i Visby. Janne bestämde sig för att tonsätta bildstenen - tala om rauk´n roll! - Eva för att väva med ord och Mats för att arrangera sångerna för kör till en variationsrik helhet. Uppmuntrade och inspirerade av Owe Ronström har verket vuxit fram ur Gunnfjauns Kapell och Allmänna Sången. Hur många timmar vi ägnat Volund har ingen vågat räkna. Men det är sagan värd, för den angår oss alla. Den innehåller allt vad som finns i mänskligt liv och får oss att fundera över människans litenhet i världsalltet. Ständigt denne Volund! Han fortsätter att fängsla människor som han gjort i vår del av världen i långt över tusen år. Text: Eva Sjöstrand Musik: Jan Ekedahl Körarrangemang: Mats Hallberg Musikarrangemang: Gunnfjauns Kapell För mer info om hur du köper denna skiva kolla här:
Back to Top