“Jag är lapp och jag har mina renar ...“ - Sven Gösta Jonsson

Jag är lapp och jag har mina renar Jag har trolltrummans rytm i mitt blod Jag kan jojka och hedniska stenar Ser jag ännu där en gång de stod Här vid foten av snöklädda fjället Finns en plats dit jag drar varje vår Det är inte nåt märkligt med stället Det är likadant år ifrån år Men var gång när som norrskenet flammar I en kväll med en aning av vår Då jag går här bland fjällbjörkens stammar Kan jag känna precis som igår Det var här som vi mötte varandra Hon var lappflicka, tacka för det Hon var vackrare än alla andra Ja, det vackraste man kunde se Men den kvällen fanns rovdjur i trakten Det var järv, det var varg, det var lo Och med bössan jag började jakten Rädda renen från rövarens klo Men när jag kom tillbaka till stället Fanns av lappflickan inte ett spår Men till foten av snöklädda fjället Kommer jag minst en gång varje vår