Carl Michael Bellman - Epistel 47 - Kommer inte Mollberg

Angående Mollbergs återkomst till stärbhuset på krogen Wismar Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund så gnägga hans fåle vid dörrn på Grönlund. Där stod han och växla, med pipan i mund, och klappa sin lurviga hund. Klädder var han i sin mörkblå syrtut, med bälte kring livet, pistoler och spjut; stolt floret kring armen var slängt med en knut, som bröts i en blomma till slut. Mosters Brunte på Wismar långhalsig och ful stod och sörpla ur tunnan i krögarens skjul mot en resvagn med knektar, mångfärgad och gul, med söndriga skenor och hjul. Hälsa kamerater! Gubben är känd; se där, var han kommer högbröstad och spänd. Pitsch! Hör hur han smäller med piskan på länd. Pitsch, pitsch! Hör han smäller i gränd. Se hur håre